Under senare år har medvetenheten kring förekomsten av missförhållanden inom idrotten ökat dramatiskt både i Sverige och internationellt.
En rad oberoende utredningar både i Sverige och internationellt har visat att problem med kränkningar, övergrepp, tystnads- och bestraffningskultur inom idrotten är mer omfattande och utbredda än vad som tidigare varit känt eller vad idrottsrörelsen både internationellt och i Sverige insett.
Centrum för idrottsforskning (CIF) publicerade så sent som i april 2021 en rapport om idrottens styrning och trygghetsfrågor som uppmärksammades brett i riksmedia och SVT.
Missförhållanden inom idrotten har uppmärksammats allt mer av media under de senaste åren. Vissa fall, som när den amerikaska gymnasten Simone Biles berättade om övergrepp inom den amerikanska gymnastiken, har fått global uppmärksamhet.
Under 2020 skrevs mer än 100 artiklar i svensk riksmedia om missförhållanden inom svensk konståkning och vi har kunnat läsa om övergrepp mot allt från ishockeyspelare i NHL-hockeyn till grekiska landslagsseglare.
Det finns nu en ökande internationell konsensus att idrottsförbundens arbete går för långsamt och att betydligt mer behöver göras.
I spåren av att medvetenheten kring övergrepp inom idrotten har ökat har ett antal internationella sammanslutningar som EU, FN, Internationella olympiska kommittén (IOC), regeringar, människorätts- och idrottsorganisationer runt om i världen inlett arbete med att utveckla strategier och program för att förebygga, motverka och förhindra övergrepp inom idrotten. Initiativen inkluderar åtgärder som forskning och utbildning, uppförandekoder och visselblåsarfunktioner men det har även börjat ställas krav på juridiska och organisatoriska åtgärder i form av stramare regelverk, förändrad lagstiftning och tillskapande av fristående safesportorganisationer som är oberoende i förhållande till nationella idrottsförbund och idrottsliga paraplyorganisationer.
EU-kommissionen har bedrivit ett mycket omfattande arbete på safesportområdet sedan ca 2006.
Ett 40-tal länder har undertecknat EU-avtalet ”EPAS” - Enlarged Partial Agrement on Sports från 2008. Sverige lämnade EPAS 2011.
Internationella olympiska kommittén - IOC har bedrivit ett omfattande arbete på safesportområdet.
Kring 2017/2018 bildades de internationella paraplyorganisationerna Center för Sport and Human Rights av en koalition bestående av FIFA, IOC, Commonwealth Games Federation och UEFA samt en lång rad internationella regeringsorgan, regeringar, sponsorer, broadcasters, människorättsorganisationer m.fl.
Centre for sports and human rights leds av Irlands fd president som dessutom var FNs komissionär för mänskliga rättigheter.
Ungefär samtidigt bildades paraplyorganisationen Safesport International.
En rad länder har också skapat fristående safesportorganisationer. Bland dessa kan nämnas USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zealand.
US Center for Safesport bildades 2017. Ett år senare dvs. 2018 fick USA en ny federal lagstiftning inom safesportområdet och kort efter det erhöll US Center for Safesport myndighetsstatus.
Oberoendet är viktigt för safesportorganisationerna både ur juridiskt perspektiv och ur trovärdighetsperspektiv.
